 | 
| 
| 
|
|  | |||
A Tribute to the Swedish American Line | ||||||||
| . | ||||||||
| . | ||||||||
| . | ||||||||
Återbesök ombord på Kungsholm
Av Sven Hovne
f d hyttnisse, däckstewardsbiträde och nattsteward i MS Kungsholm, däcksuppassare i MS Gripsholm.
Rederiemblemet med de tre kronorna, som prydde skorstenarna och stäven, är borta. För övrigt är förliga skorstenen också borta. Och den aktra har byggts om på ett föga tilltalande sätt. Men hon är fortfarande välhållen och vitmålad - inga rostränder. Den djärvt utfallande stäven och skrovets vackra, svepande linjer finns kvar. Nog känner man igen "Kungen", Svenska Amerikaliniens MS Kungsholm, den sista av sin ätt. Amerikalinien gick i graven 1975. Men Kungsholm lever. Numera heter hon Victoria och seglar under brittisk flagg. Nu ligger hon i Sydhamnen i Helsingborg. Ännu ett stopp i den eviga kryssningskarusellen. Under några timmar får passagerarna chansen att se Sofiero, Ramlösa och Fredriksdal. Några nöjer sig med att bara titta på stan. Många orkar inte ens gå iland. Avgång 17.00. Sedan Köpenhamn, Stockholm, Åbo, Helsingfors, S:t Petersburg, Gdynia och Amsterdam. När "Nya Kungsholm" levererades till Amerikalinien 1966 var hon ett under av modern, sofistikerad elegans. Men tiden går ifrån allting, till och med eleganta fartyg. Efter mer än trettio år i Atlanttrafik och i internationell kryssningstrafik marknadsförs Victoria som en "Grand old lady". Hon påstås ha en "speciell charm". Nya Kungsholm har blivit gamla Kungsholm för alla som minns henne. Och för oss som seglade i henne. Jag mönstrade som hyttnisse på B-däck sommaren 1970. Efter en stormig julresa hem över Nordatlanten blev jag nattsteward med svarta axelklaffar, ett sällsamt yrke. Jag såg och hörde åtskilligt. Allt kunde hända. En natt mellan Yokohama och Hawaii spöade en helpackad herre på Upper Deck upp sin spritt nakna fru. Sedan försökte han spöa mig. För det mesta hände ingenting. Jag hade nyckel till kallskänk och konditori och gick upp nästan tio kilo. Kungsholm var mitt hem och min arbetsplats under ett år. ”The happy ship with a happy crew”, påstod reklambroschyrerna. Det var bara delvis sant. Kungsholm var inget vilohem- i varje fall inte för besättningen. Ingen söndagsskola heller. Jag sov osedvanligt gott ombord. Men inte alltid med gott samvete. Nu återser jag Kungsholm vid en kaj i Helsingborg. Efter 27 år! Till det yttre har hon uppenbarligen stått sig bättre än jag. - Hon börjar bli gammal. Men hon är ett bra fartyg som kan segla länge än, säger befälhavaren Steve Burgoine, som tar emot, hälsar i hand och säger att det är trevligt att se mig ombord. Han är betydligt mer avspänd än de befälhavare mötte i Kungsholm. Amerikaliniens kaptener var kungar ombord. De fruktade blott rederiet och möjligen Gud. Den ende av mina kaptener som tilltalade mig tyckte uppenbarligen inte att det var trevligt att ha mig ombord. Åtskilligt är sig likt; träpanelerna, intarsian, bokskåpen i förliga biblioteket, den magnifika matsalen med det ostindiska porslinet i glasmontrar på mellanväggarna, de mjuka mattorna och den välputsade mässingen. Jag hittar fortfarande utan problem, även om en del är om- och nybyggt akteröver. Jag skulle nog, om det behövdes, kunna leta mig ner till tvättinrättningen längst för över, där jag brukade lämna smutsiga dukar och servetter. Tvätten sköttes av sju kineser. Den åttonde lagade mat. Det doftade mycket säreget i Kungsholms tvätteri. Mycket är olikt. Uppassarna bär röda västar, inte, som vi, stärkta vita rockar. Lunchbuffén på promenaddäck tillämpar självservice. Otänkbart på min tid! Vi serverade våra passagerare. Affären ombord har blivit tre gånger så stor. Det finns en ny simbassäng akteröver. Ett kasino med enarmade banditer och rouletter. Men den stora skillnaden är nog servicen. Victoria har 750 passagerare ombord och 440 man i besättningen. I Kungsholm var vi också 440 man i besättningen. Men 750 passagerare tog vi bara i atlanttrafik, då vi seglade gamla svenskamerikaner och finska au-pairflickor till och från USA. I kryssningstrafik tog vi aldrig mer än 450 passagerare. De krävde och fick god behandling. Amerikalinien var noga med att hålla stilen. Passagerarna likaså. En gång var jag med om att bära ombord 40 smokingkavajer åt en gentleman som skulle resa Sydamerika runt, 34 dygn. Han hade en kavaj för varje "formal evening" och resten i reserv. När vi kom tillbaka till New York ville han ge mig en smoking i dricks. - Tack, det var snällt, men där vi i besättningen tillbringar vår fritid behövs i allmänhet ingen smoking. För övrigt är den nog lite kort både i ärmar och ben, sa jag. Det blev några dollar till slut. På detta och på mycket annat tänker jag när jag går i land igen. Det var angenämt att vara ombord igen. Och samtidigt vemodigt. Kanske mest vemodigt. Jag känner igen mig och hittar i korridorerna. Men det är inte mitt fartyg. Folket ombord är inte mitt folk. Tiden är en annan. Åt detta är inget att göra. Svenska Amerikalinien, dess kaptener och dess hyttnissar är historia. I bästa fall en god historia. Möjligen, tänker jag, är det med båtar, som jag seglat i, som med flickorna jag kände i ungdomen. De mår oftast bäst av att förbli unga. Back to the Bridge & Crew pages Back to the News page
More than 100 web pages developed and maintained by Lars Hemingstam ©1998-2010
Email us
Regardless of which ship we sailed on or which year - the memories we share are the same!
|
|
||
| . | ||||||||
| . | ||||||||
| . |
Recommended Books |
|||||||
|
|||||||
Updated Sep 7, 2009 Waterline - Images from the Golden Age of Cruising John Graves
Örjan Slätte, ex Information Officer on the Gripsholm, recommends Waterline - Images from the Golden Age of Cruising by John Graves, published by the National Maritime Museum in London in 2004. It is based on photos by Marine Photo Service, which were acquired by the museum in 1996 The book features many photos from SAL cruises.
Please note that the book's edition at Amazon.co.uk may not have the Kungsholm on the cover. Örjan Slätte, Informationsofficer på Gripsholm, rekommenderar boken Waterline - Images from the Golden Ages of Cruising. Boken är utgiven år 2004 av National Maritime Museum i London som 1996 förvärvat Marine Photo Service (MPS) samlingar. Redan omslagsbilden föreställer Kungsholm 1953 med två vattenskidåkande ynglingar i fronten. MPS fanns i många rederier och där finns många mycket bra foton från SAL:s kryssningar. Våra fotografer var mycket yrkesskickliga med konstnärlig talang. Man kan förmoda att de tidvis kände för att fotografera annat än leende, välklädda pax med cocktailglas i hand. Fina miljöer från fartygens "omvärld". |
Updated July7, 2008 MERCY SHIPS
During World War 2 the Drottningholm and the Gripsholm were used as repatriation ships and made 33 voyages to exchange prisoners of war, diplomats, women and children, between the warfaring nations. David Miller has written a book about the exchange and repatriation voyages,with an emphasis on the British experience. It is loaded with facts about these voyages of mercy. Read more about all the exchange and repatriation sailings during WWII here. |
||||||
| Recommended Books | |||
|
|
M/S Kungsholms inredning Första M/S Kungsholm, Amerikalinjens stora passagerarfartyg, byggdes på 1920-talet. Det gick mellan Göteborg och New York. Arkitekten Carl Bergsten fick uppdraget att hålla i den påkostade inredningen som skulle visa för världen vad svenska konstnärer kunde åstadkomma. Under andra världskriget togs fartyget i beslag av amerikanarna för att användas i trupptransporten till Europa. Inredningen revs då ner och förstördes. Anne-Marie Ericsson har letat i arkiv och museer efter beskrivningar, ritningar och gamla fotografier för att försöka rekonstruera denna makalösa uppvisning i svensk inredningskonst. |
Amerikabåtarna Christer Winberg, professor i historia vid Göteborgs universitet, har skrivit en bok om SAL som bygger på bevarat samtida material från Svenska Amerika Linien på Landsarkivet och Sjöfartsmuseet i Göteborg. Det omfattar exempelvis reserapporter, minnesberättelser och personligt färgade reseskildringar. Författaren har också samlat in eget material genom intervjuer med f.d. anställda.
|
Andrea Dorias undergång I Andrea Dorias undergång berättar Britt-Marie Mattsson den fascinerande berättelsen om kollisionen, den heroiska räddningsaktionen och det rättsliga efterspelet till den mycket uppmärksammade olyckan - sin tids Titanic. Mattssons far var vid tiden för olyckan informationschef vid Svenska Amerika Linien. Britt-Marie Mattsson har träffat flera av de överlevande och intervjuat dem för denna bok. Hon har bland annat talat med vittnen som ger information som kan kasta nytt ljus över vad som egentligen orsakade den fruktansvärda kollisionen. Boken är rikligt illustrerad i svartvitt. |
A book about the Kungsholm of 1953. |
Journalist Per Fält has recommended |
"Såna" på Amerikabåtarna SAL har skildrats i böcker, dokumentär-filmer, journalfilmer och tidningsartiklar. Oftast är det glamouren som uppmärk-sammats men en grupp har alltid saknats i beskrivningarna: homosexuella män. Såna på Amerikabåtarna är en välskriven, lättläst och underhållande studie av en värld som gått i glömska. | |
De Flytande Palatsen From the very inception of the line in 1915, the ships of the Line attracted much attention on both sidesof the Atlantic. Not only did they represent the bonds between the old country and the new, they also represented new concepts in service, decor, and furnishings as well as in art and handicraft. Published in 1987. This book can be found on Amazon.
|
Huset Broström Huset Broström för tankarna till Forsythesagan och Onedinlinjen. Inget svenskt företag har upplevt så stor dramatik som just Broströms. Detta är den dramtiska berättelsen "inifrån Huset", om det som skedde i det som syntes ske. Utgiven 1980. | ||
Out of the Fog is an American edition of a Swedish book by Algot Mattsson, who was the information officer for SAL, the owner of Stockholm, the ship that collided with Andrea Doria in 1956. The book describes the collision from the perspectives of both ships as well as the heroic rescue of hundreds. Testimony given at the hearing is also included as is a legal opinion by the American editors, one of whom was directly involved with the case. |
Detta är en berättelse om den dramatiska färden över Atlanten, från de hårda och riskfyllda överfarten med små lastskutor i mitten av 1800-talet, till lyxresorna med Amerikalinjens sista skepp. Utgiven 1982 | ||
