Örjan Slätte, Informationsofficer på MS Gripsholm och Kungsholm, ger oss denna bakgrund kring Stigbergskajens historia.

På området mellan Stigbergstorget och älven anlades år 1640 ett örlogsvarv, en marinbas där även fartyg kunde byggas. Anläggningen benämndes Gamla Varvet from 1700 då Nya Varvet kom till. Det senare blev marinbasen medan man fortsatte att bygga och utrusta fartyg nedanför Stigberget för både flottan men även för Ostindiska Kompaniet. Det sista fartyget man sjösatte var "Sigyn" år 1887. Ett mycket lyckosamt segelskepp som idag är värt att uppleva där hon i dag ligger som museifartyg vid Forum Marinum i Åbo. Beställare var varvets ägare G.D. Kennedy. Han sålde området till Göteborgs stad runt förra sekelskiftet. Redan då redade han även fartyg och blev än mer engagerad i denna bransch då han gick in i Rederi AB Transatlantic. Det var i detta rederi som initiativet togs till Svenska Amerika Linien. G.D. Kennedy blev styrelsens ordförande. Han engagerade sig i utbildning av sjöfolk. Ett av deras skolskepp kom att bära hans namn. Denna "G.D. Kennedy" förvärvades senare av marinen och fick då namnet "af Chapman" uppkallat efter en göteborgare av engelskt ursprung till skillnad från den skotskättade Kennedy. Detta fartyg är fortfarande en prydnad för Stockholm där hon nu tjänstgör som vandrarhem.

Staden Göteborg ville åt området nedanför Stigberget för att utveckla hamnen. Stigbergskajen byggdes som Göteborgs djupvattenkaj för oceantrafik under perioden 1906-10. Kajskjulet byggdes så 1912-15 och fick modern konstruktion i armerad betong. Därav namnet Betongskjulet som i "eftersalsk" tid kommit att kallas Amerikaskjulet. Det nybyggda skjulet hade två våningar och var försedd med torn. År 1959 flyttades SAL:s förråd över från det närbelägna Amerikahuset.Betongskjulet byggdes på med ytterligare en våning. Hit anlände den första "Stockholm" den 4 december 1915. Hon avseglade mot New York den 11 december. Denna dag blev senare något av en festdag inom koncernen. Den första Amerikabåtens första avfärd samt skeppsredarens namnsdag - då var det julfest för de landanställda. Amerikahuset byggdes 1919-25 för Svenska Lloyd men togs över och färdigställdes av SAL. Lloyd tillhörde de rederier, till skillnad från Broströms, som satsat för mycket under första världskriget och råkade illa ut under efterkrigsdepressionen. En oerhört ståtligt byggnad i 20-talsklassisism som, förutom bostäder, innehöll lager och tvätteri. Lloyd hade sin då sin kajplats nedströms Amerikakajen. De flyttade i början av 1950-talet ytterligare nedströms till Majnabbe. Det var då man kunde ta "Londonpilen" från Stockholms Central hela vägen ut till Englandskajen för att embarkera båten.

Sjöfartstornet med statyn Sjömanshustrun till minne av första världkrigets offer till sjöss 1914-25. Minor upphör inte att sänka fartyg när de slutar att kriga på slagfälten i land. På de tolv minnestavlorna finns 690 namn. De lär ha varit 787 eller 794 enligt andra uppgifter. De kvinnor som förlorade sina liv går lätt att identifiera eftersom de fått hela sina namn i skrift medan männen enbart fått initialer.

Under en av vandringarna som arrangeras av Sjöfartsmuseet och kallas Walks & Talks går vi Sillegatan/Postgatan eller emigranternas gata. Där, nära Centralstationen, hade SAL sina första kontor. På fd Götakällare finns fortfarande tre kronor inetsat i en av glasdörrarna. Det är åtskilligt att se på vägen ner mot Broströmia som nu är Hovrätt. Givetvis passerar vi annexet där en gång sjöpersonalavdelningen huserade.

Namnet med tradition är Betongskjulet. Kajen hette Stigbergskajen som folkligt benämndes Amerikakajen. Efter 1975 skulle ju huset användas till något annat. Något med Amerika blev då inte främmande. Det skedde en påbyggnad av huset i tidigt 1950-tal. Detta då förrådet flyttades över från Amerikahuset. Detta är en mycket vacker byggnad en bit in mot stan. Den byggdes ursprungligen av Svenska Lloyd. Deras paxbåtar till England avgick då från Stigbergskajen strax nedströms Betongskjulet. De hade satsat väldeliga och råkade på obestånd i efterkrigsdepressionen i början av 20-talet. Så gjorde inte Broströms som sparade först och sedan investerade. De köpte Amerikahuset med lager och tvätteri. Det senare avvecklades när förrådet flyttades över. De köpte i stället in sig i Vikingtvätten som hörde ihop med det då nybyggda Valhallabadet. Sedan blev det tvätteri ombord i stället.

Lloyds chef Metcalf hade också byggt ett rejält hus ovan Götaplatsen som Dan Broström då köpte in och där bodde Ann Ida fram till sin död 1965. Där uppe hade Dans systrar förnämliga villor. Så med tiden SAL-chefen Axel Jonson samt delar av tredje generationen Broström.

Det verkligt stora huset tillhörde Axel Carlander som var chef för SAL när Dan Broström satt i regeringen och då var han VD även för SKF och Gamlestaden samt Stadsfullmäktiges ordförande. Under den stora Jubileumsutställningen 1923 infann sig diverse kungligheter i Göteborg. De bodde då inte hos landshövdingen (Christian von Sydovs pappa) utan hos Carlanders, intog de 'äkta' sovrummet och Carlanders fick bo i gästrum.

När det så gäller hamnen så hade Göteborg varit mån om att all älvstrand skulle ligga i staden. Detta för att hamnen behövde växa och den byggdes successivt ut från ca sekelskiftet med Skeppsbron- och Masthuggskajerna. Dessförinnan fanns Packhuskajen. Länge diskuterades en större 'centralhamn' som blev Frihamnen (1921). Mycket hände i Göteborg i samband med Jubileumsutställningen. Industristaden var då etablerad och manifesterades. Samtidigt visste de inte då att de inledde eran för Göteborg som evenemangsstad. Sjöfarten var väl representerad på utställningens historiska del. Mycket därifrån hamnade på Sjöfartsmuseet. Bl.a ett antal Jacob Häggmålningar varav en visar hamnen i då någorlunda modern tid. Där syns Betongskjulet bakom olika slags båtar drivna av såväl vind i seglen som ångmaskiner och dieselmotorer. De senare en av de skorstenslösa båtar som Johnson lät bygga i Köpenhamn under 1910-talet.

Då fanns inget sjöfartsmuseum. På området mellan Karl Johansgatan fram till älven hade tidigare legat Gamla Varvet med anor från ca 1640. Siste ägaren G.D. Kennedy sålde av det till Göteborgs stad och blev samarbetspartner till Wilhelm R. Lundgren i Transatlantic. Den senare var ju initiativtagare till SAL. Kajen byggdes och det var problem med bärigheten. Det skedde ras. Tomten för Betongskjulet var förmodligen berg. Annars hade nog ett så stort hus rasat ut i älven. Trafiken västerut gick via Stigbergsliden upp till Stigbergstorget. Hästspårvagnarna stannade nedanför men vid elektrifieringen 1902 kom vagnarna upp för denna backe och hade tillräcklig bromskraft att ta sig ner.

Stadens planer var storvulna när det gällde hamnen. De ville dra till sig olika linjer. Paxtrafiken till England var ju Lloyd. Danmark var lite klurigt men blev ju Sessan som knoppade ur Broströms Hallandsbolag som väl hade tagit pax i den riktningen ner mot Tyskland. Amerika var ju viktigt. Stadens intressen var ju tydliga och de blev en av de verkligt stora aktieägarna. Var nere och tittade efter en speciell bok för att se efter uppgift vem som stod bakom själva huset. Det fanns ju inget riktigt så stort då. Det är därför jag tror att det står på berg. Övriga hamnmagasin är mestadels byggda i det lättare materialet trä. Göteborgs hamn är utpräglat en järnvägshamn. Godset kom eller hämtades på kajerna av järnvägsvagnar. Godset lyftes av och på med kranar. Vagnarna förflyttades nattetid via ett stort rangerområde. I Frihamnen fanns mer av magaisn pga att vara frihamn och mycket gods skulle vidare med fartyg.

Ytterligare en festlighet med jubileumsutställningen 1923 var den fjärde juli. Då kom den inhyrda 'Kungsholm' med svenskamerikaner. Samtidigt kom två stora representanter för US Navy. Det ordnades en marsch med amerikansk orkester från GA-torg upp till ett Götaplatsen i vardande. Anhalt på vägen var statyn över den då mest kände svenskamerikanen John Eriksson. Väl upp på Götaplatsen överlämnades en byst av Gustav III som tack till Sverige från Amerikas folk eftersom vi varit första neutrala nation att erkänna USA. Detta skedde på 1780-talet och ca tio år senare fick Göteborg världens första amerikanska konsulat. Den första ambassaden hamnade i Paris. Den bysten står nu undanskymd. Vid en stadsvanding där bakom Götaplatsen ingår givetvis det området. Till stor förvåning.

Således: Betonghuset kom till före SAL. Det planerades länge för en egen linje till Amerika. Skandinaviska Amerika Linjen försökte bli ett SAS till sjöss men misslyckades. De uppvaktade i Norge och i Stockholm (Johnson) men anade inte att det skulle bli i Göteborg som dessa båtar skulle utgå ifrån och inte bara ha en hemvist.

Läs mer om Walks & Talks, vandringar i Göteborgs sjöfartskvarter, på Sjöfartsmuseets hemsida.

The Maritime Museum of Gothenburg

Sjöfartsmuseet i Göteborg ligger på Stigberget ovanför Stigbergskajen,
där SALs passagerarfartyg lade till.